Bertrand Joseph: Alla frågor är bra frågor

En idéspruta som säger åt sina studenter att läsa mindre och tänka mer. Bertrand Joseph är forskaren som menar att nyfikenhet och samarbete är nyckeln till bra forskning.

Att få en vetenskaplig artikel publicerad i den välrenommerade tidskriften Nature anses vara en stor bedrift bland de flesta forskare. Ett kvitto på att forskningen är banbrytande och håller högsta kvalitet. Om det som i detta fall dessutom är en så kallad originalartikel, en längre artikel som ges extra stor plats, är det lite av en skräll. Bertrand Joseph har därför haft en del att göra senaste tiden.

– Forskare och press från hela världen har hört av sig men också privatpersoner och patienter. En Alzheimersjuk man från Brasilien skickade ett mail bara för att tacka för vårt arbete, berättar han.

I den aktuella studien visar Bertrand Joseph tillsammans med kollegor att en välkänd familj av enzymer kan hindra inflammation i hjärnan och därmed utgöra ett potentiellt nytt mål för läkemedel mot sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons. Men vägen från upptäckt till läkemedel är i regel lång, och även om deras upptäckt kan leda till botemedel så kommer det att ta ett tag.

Jag frågar Bertrand Joseph om han kan känna press från sjuka och anhöriga på snabba resultat?

– Nej, det är bara positivt. Det betyder väldigt mycket att få komma i kontakt med patienter, det är ju för dem vi forskar - det ger oss ännu mer kraft att vilja komma vidare, säger han.

Forskar om celldöd

I detta projekt är målet att hindra nervceller från att dödas alltför tidigt. I andra projekt studerar Bertrand Joseph och hans kollegor vad som får vissa celler att inte dö när de borde göra det - som vid cancer. Gemensamt för all Bertrand Josephs forskning är nämligen att den handlar om celldöd på ett eller annat vis.

– Av anslagsgivare får jag ibland kommentaren att jag är ofokuserad men det stämmer inte. Vår ständiga forskningsfråga är: Hur tar cellen beslut om den ska dö eller inte? Svaret kan sedan leda oss till projekt inom en rad olika fält och sjukdomar - men alla behandlar skillnaden mellan liv och död, som ju är en avgörande gräns även på cellnivå, säger han.

I sina forskningsprojekt har han därför också samarbetat med forskare inom en rad olika fält, exempelvis diabetes, genetik, epigenetik och cancer. Enligt Bertrand Joseph är det nyckeln till att lyckas inom forskning.

– Det finns inga bra forskare, det finns bara bra forskargrupper. God forskning kan sammanfattas med tre ord: Samarbete, samarbete och samarbete, menar han.

Ständigt nya idéer

Att vara "ofokuserat kreativ" i tanken hjälper också till när man vill hitta nya idéer, något som Bertrand Joseph gör aningen för ofta, enligt dem som oftast sätts att testa idéerna - hans studenter.

– De suckar lite över alla mina idéer. Men vi försöker testa alla hypoteser, även de som till synes kan verka dumma, säger han.

Projektet som resulterade i Nature-artikeln började som "hobbyforskning", ett sidoprojekt där forskarna av nyfikenhet ville undersöka hur enzymer som kallas kaspaser påverkade en viss typ av hjärnceller, mikrogliaceller, som spelar en viktig roll i vissa hjärnsjukdomar. Målet var att visa hur kaspaserna - som man sedan tidigare visste orsakade celldöd - dödar mikrogliacellerna. Det var bara det att cellerna inte dog.

– Vi hade kunna släppa projektet där. Men istället ställde vi en avgörande fråga: Om kaspaserna inte dödar mikrogliaceller - vad gör de då?

Svaret - att kaspaser även kan fungera som signalmolekyler för aktivering av andra celler - öppnade dörren till ett helt nytt fält. Forskarna kunde visa att dessa enzymer aktiverar mikrogliaceller som i sin tur utlöser en inflammationsreaktion. Genom att ge substanser som hämmar kaspaser till möss kunde de även visa att färre mikrogliaceller aktiverades med en minskad inflammation och celldöd till följd. Och när de sedan kontaktade kliniska forskare i Lund som hjälpte dem att undersöka kaspas-aktiviteten i hjärnprover från avlidna patienter med Alzheimers och Parkinsons sjukdom - då blev det riktigt spännande.

– Vi trodde först knappt att det var sant, resultaten var nästan övertydliga. Patienterna hade en markant ökad förekomst av aktiverade kaspaser inuti sina mikrogliaceller, säger Bertrand Joseph.

Nu hoppas de gå vidare och hitta läkemedel som kan hämma kaspaserna.

Avslutar allt han påbörjar

Bertrand Joseph är enligt folk runt omkring honom en person som "levererar". Och han berättar att han arbetar mot tydligt uppsatta deadlines.

– Jag är mycket välplanerad och bockar av uppgift efter uppgift. Under min doktorandtid utvecklade jag till exempel ett system med scheman som krävde tre tidtagarur samtidigt för att hinna med alla experiment. Jag har nog aldrig påbörjat något som jag inte avslutat, säger han, och erkänner samtidigt att hemma är det fru Bettina som står för "Att göra-listorna".

Att Bertrand Joseph gillar att kombinera människor med olika bakgrund syns inte minst på sammansättningen av hans forskargrupp: Sju forskare från sju olika länder. Gruppandan är viktig, menar han: "ett bra team är inte under dig, men med dig". Medmänsklighet, vänlighet och förståelse verkar också känneteckna Bertrand Josephs ledarstil om man talar med dem han arbetar med.

Möjligen påverkas Bertrand Josephs motivation till att vilja skapa en god arbetsgemenskap i gruppen av hans egna upplevelser under den tidiga forskarkarriären. Han är född och uppvuxen i Frankrike där han redan på gymnasiet bestämde sig för att det var forskningen han skulle satsa på. Väl på plats i labbet arbetade han maniskt och helt självständigt.

– Jag var på jobbet sju dagar i veckan, ofta 14-16 timmar om dagen. Min avhandling blev därför klar redan efter knappt tre år, normalt tar det minst fyra. Under denna tid träffade jag min handledare tre gånger, berättar han.

Med den knappa handledningen fanns ingen som kunde påpeka att tempot kanske var aningen överdrivet. När han disputerat kom militärtjänstgöringen därför som en välbehövlig paus.

– Det blev en vändpunkt för mig. Jag fick tid att reflektera och började inse att det fanns andra värden i livet, forskningen var kanske inte allt.

Livet mer än arbete

Idag är det familjen som är det viktiga för Bertrand Joseph, något som han också försöker förmedla till sina studenter.

– Jag brukar säga åt dem att inte arbeta för mycket. Men lever han som han lär? Dagen för intervjun vinkar han hejdå vid klockan tre för att gå på bio med sina barn. Men att det skulle innebära en avkoppling från forskningen - ja att det ens skulle behövas någon sådan - håller han inte riktigt med om.

– Jag forskar jämt - på tåget, när jag ska somna, när jag handlar - hela tiden. Att forska är ett sant nöje för mig som jag inte behöver ta någon paus ifrån, säger Bertrand Joseph.

Texten publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nr 2 2011

Länkar

Cell- och molekylärbiologiPersonporträtt