Tre forskare berättar: De lurar hjärnan

Om vi kan få vår hjärna dit vi vill finns mycket att vinna. Tidskriften Medicinsk Vetenskap har träffat tre forskare som försöker överlista vår smartaste kroppsdel.

Anna Enblom: "Placebo är ett underutnyttjat trick"

Bild på Anna Enblom

Anna berättar: I mitt jobb som sjukgymnast upplever jag återkommande den där bra känslan när patienten är med på tåget - när han eller hon plötsligt förstår vitsen med behandlingen. Resultatet av den motivation och förväntan som då uppkommit hos patienten, tack vare ett förtroende som byggts upp mellan oss, är ett exempel på en ospecifik behandlingseffekt som intresserar mig.

Det startade på allvar då vi i en studie observerade dramatiska effekter av akupunktur mot illamående till följd av strålbehandling mot cancer. Det intressanta var att simulerad akupunktur, då en trubbig nål som bara nuddar huden användes, gav lika bra lindring som vanlig akupunktur. Effekten kan ha berott till exempel på att behandlingen innebar regelbunden vila och beröring, att patienterna kände sig omhändertagna och framförallt att de hade en förväntan om att behandlingen skulle hjälpa.

Tidigare har man sett på placeboeffekten lite som ett problem som ska minimeras, för att få fram den sanna effekten av en behandling. Men en ny syn håller på att växa fram där man ser på placeboeffekten som något ständigt närvarande som man kan studera - inte bara i experiment utan i kliniska vårdsituationer - och på ett etiskt försvarbart sätt använda sig av på ett bättre sätt i vården.

Genom att detaljstudera vad som påverkar behandlingseffekter försöker vi nu förstå hur behandlaren kan förstärka patientens förväntan. Ett mer systematiserat nyttjande av dessa kunskaper skulle inte bara kunna ge friskare patienter utan även samhällsekonomiska vinster.

Om Anna Enblom

Forskar om: Förväntanseffekter i behandlingssituationen.
Titel: Sjukgymnast och forskare i integrativ medicin vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och vid institutionen för medicin och hälsa, Linköpings Universitet.

Predrag Petrovic: "Det blir som vi förväntar oss"

Bild på Predrag Petrovic.

Predrag berättar: I min forskning utgår jag från att vår verklighetsuppfattning är en kompromiss mellan de intryck som når hjärnan och dess förväntningar på vad som kommer att hända. Genom att ändra på förväntningarna kan man få människor att uppleva världen och sig själva på ett nytt sätt.

I ett experiment lät vi till exempel försökspersoner titta på en snurrande cylinder genom ett par 3D-glasögon, som vi hade sagt skulle få cylindern att se ut att snurra åt ett visst håll. Egentligen hade glasögonen ingen betydelse, men eftersom försökspersonerna trodde att rotationen skulle förändras när de satte på sig dem så gjorde den också det.

På samma sätt är det med mediciner. Om vi får en patient att tro att ett piller lindrar smärta - då blir det också så. Hjärnan omtolkar de smärtsignaler som når den på ett sätt som stämmer överens med förväntningen på att smärtan ska upphöra.

Den förändrade verklighetsuppfattningen vid en psykos tror jag kan förklaras som en obalans som gör att de signaler som når hjärnan blir för starka. Hjärnan tvingas då uppfinna en verklighet som förklarar varför intrycken är så påträngande. I huvudet på en psykotisk person kan något så vardagligt som ljudet av ett flygplan därför ges en mycket dramatisk tolkning, som att al-Qaida är på väg att göra ett självmordsattentat.

Men vanföreställningar är inte något som bara sjuka människor har utan de förekommer i hela befolkningen i olika grad. Ett exempel är känslan av att någon man ser på gatan är ute efter en. De som har starkast sådana tendenser löper troligen störst risk att utveckla en psykos.

Genom att studera hur verklighetsuppfattningen formas har jag blivit mer ödmjuk i mina möten med patienter. Jag vet att ingen människa upplever verkligheten exakt som den är, vi skapar bara mer eller mindre av den i våra huvuden.

Om Predrag Petrovic

Titel: Forskare i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Forskar om: Hur verklighetsuppfattningen formas i hjärnan.

Henrik Ehrsson: "Vi är alltid lurade"

Bild på Henrik Ehrsson.

Henrik berättar: Det känns självklart att vi uppfattar den egna kroppen som vår egen. Men för mig som forskare är det mycket märkligt. Det är en fantastisk bedrift av hjärnan att kunna skilja mellan den egna kroppen och andras, och avgöra var den egna kroppen slutar och börjar.

Idén till ett av mina experiment fick jag när jag var uttråkad på en föreläsning. Jag undrade vad som skulle hända om ögonen flög iväg och tittade på mig utifrån. Skulle jag känna att jag följde med ögonen eller stannade kvar i min kropp?

Jag provade att lura hjärnan genom att flytta det visuella perspektivet med hjälp av videokameror, men det visade sig att det inte räckte. Om man däremot samtidigt berör den riktiga kroppen och den illusoriska kroppen - då uppstår en känsla av att man befinner sig utanför sin kropp.

Sedan dess har jag lärt mig manipulera kroppsuppfattningen på många sätt. Jag har fått försökspersoner att uppleva att de har tre armar och att de byter kropp med en annan människa. Nu senast har vi lyckats framkalla upplevelsen av att ha en osynlig hand i tomma luften, alltså mycket likt det som amputerade med fantomkänslor känner. Men min favorit hittills är nog Pinoccio-illusionen där man upplever att näsan blir jättelång.

Illusionerna är intressanta eftersom de hjälper oss att förstå varför hjärnan tolkar verkligheten som den gör, i sitt normala tillstånd eller vid olika sjukdomar. Och för hjärnan finns det ingen riktig skillnad mellan illusion och verklighet. På sätt och vis lurar den oss hela tiden att tro att verkligheten ser ut på ett visst sätt, även när det stämmer.

Om Henrik Ehrsson

Titel: Professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Forskar om: Hur vi känner att den egna kroppen är vår egen.

Läs mer: Upplevelsen av hur vårt fysiska jag påverkar vårt medvetande

Berättat för/text: Ola Danielsson/Cecilia Odlind. Foto: Mattias Ahlm. Artiklarna publicerade i Medicinsk Vetenskap 2/2013.

Neurovetenskap